Nu kommer alla tankar och funderingar angående förlossningen och jag är livrädd!!
Är rädd att denna kommer bli som min första förlossning, och den va HEMSK!!
Att ligga där helt ensam och inte veta något om någonting är inte alls kul..
Funderingarna är många, men ingen jag kan prat med om..
Har försökt men helt hopplöst då du inte får eller vill..
Tiden kommer ikapp mig och det är inte alls långt kvar nu..
Min barnmorska på mvc tror att jag kommer föda ca 1 månad för tidigt, vilket innebär om 2 veckor!!
Visst vill jag ha ut min skrutt och bli av med min värk, MEN jag är inte redo än..

Just nu vet jag ingenting! Frustrerande till max..
Det sägs; Tiden löser alla problem..
Men vad gör man när tiden inte finns?!
Dagarna går så fruktansvärt fort att jag inte hinner med och snart är dagen kommen..
Vad gör jag då? När jag fortfarande har alla frågor och inga svar?

Usch, önskade att allt kunde lösa sig och att jag kunde få svar..
Visst kan jag inte få svar på allt men jag har ju några önskemål angående förlossningen om hur jag vill ha den och det får jag inte chans att berätta..
Eller ska jag berätta dte på väg till BB? För vem ska jag berätta det för?
Vet ju inte ens hur du vill och ska ha det....?
Eller om du ens ska va med?
Om du ens får va med?

Denna situationen jag just nu sitter i är inget jag önskar någon annan människa.. Inte ens min värsta ovän..
Hoppas allt blir bra och löser sig innan min skrutt kommer ut till världen..


Gud va skönt det känns nu efter jag skrivit av mig..
Nu ska jag ta och dammsuga här hemma och sen slappa på soffan innan det är dax att hämta Annie på dagis..




Mina barn är mitt allt..
Dom betyder allt för mig..
Kärleken till mina barn går inte beskriva i ord!!
Älskar dom över allt annat <3



Ha det gött ute i regnet!!



Puss mig*